Universum har tvättat öronen

Solsken efter en himlans många dagar med blaskigt väder, leder ofelbart till att tvättmaskinen får jobba järnet och att all blöt tvätt hängs på tork utomhus. På tvättvindan. Hemmaljungas exemplar är ett relativt dyrt objekt, inköpt för kanske tre år sedan. Den har gjort sitt jobb utan att knota, och jag har varit mycket nöjd med funktionen.

En sak som jag däremot inte uppskattar är formen. På en skala 1-10, där 10 är högsta poäng för snygghet, hamnar tvättvindan på -40. Jag säger det inte högt, men jag tänker det. Mildars, vad ful tvättvindan är! Jag skulle hellre ha en sådan där vitmålad torkställning av trä. Lite mer förr-i-tiden-stuk, typ. Ungefär så tänker jag medan jag hänger upp det rentvättade sofföverdraget bredvid mormors linneservietter och -handdukar samt ungarnas tvättkorgsbidrag för de senaste fyra dagarna.

En stund senare hämtar snartåttaåringen mig. Jag ser redan på avstånd vad som har hänt. Vindan ligger kantrad på ängen och kan inte ta sig upp. Längst ner vid marken, har röret knäckts. Det blir nödslakt på stället.

Nu måste jag snart snickra. I fortsättningen ska jag vara lite försiktigare med mina affirmationer. 

Prima antenn till salu! Här får vi in Pekings närradio.