torsdag 17 december 2015

Tideräkning och Ribes


Minns ni ramsan om antalet dagar i respektive månad? Februari tjugoåtta allen', alla de övriga trettioen. Jag gillar fortfarande det avslutet. Det är så härligt tjong-igt. Som passande för marschmusik på gammal brödburk, typ. Inledningen på ramsan lämnar dock en del övrigt att önska. Sanningsenlighet, t ex. Det är helt säkert så att april, juni och september är trettio dagar långa månader. November då? Jag skulle vilja säga nittio. Nittio dagar har november. Och december har två. Max.

Sedan sist har jag vid mer än ett tillfälle brustit ut i lovsång över de bärbuskar som nu förljuvar en bit av Hemmaljungas trädgård mot söder. Vinbär, krusbär och krusvinbär planteras vid uteplatsen för att så småningom bilda en vacker - och god! - häck. Ribes regerar!, skanderar jag medan det ena planteringshålet efter det andra fylls med gröna, röda och vita vinbär; röda och gula krusbär samt de fetsvarta krusvinbären.

Familjens morfar har i sin trädgård ljuvligt goda svarta vinbär av för oss okänd namnsort. Det är sticklingar från Vinbärsskogen, min äldste gammelmorbrors bärodling som jag som späd planta ofta lekte i, i trädgården vid den s k statarlängan bredvid Kungsgården och Herrevadskloster. Ryktet säger att buskarna i vinbärsskogen är ättlingar till de vinbärsbuskar som fanns i klosterträdgården för tokmånga år sedan, men jag vet inte alls om det kan finnas någon grund för det. Sant är i alla fall att buskarna är storvuxna och friska och att de ger semiknubbiga klasar med mycket söta bär. Jag ska ta sticklingar till Hemmaljunga så snart det är möjligt.

En annan vinbärsvariant är det rosa vinbäret, en korsning mellan vita och röda bär. Min förhoppning är att kunna komma över några exemplar av olika namnsorter nästa år. Och så behövs förstås fler buskar av allt det som jag redan har planterat. För mycket Ribes är inte nog!

... februari fem allen' och januari är inte heller längre än så!, om man får önska.