torsdag 30 april 2015

Uppgraderad flaggpark

Flaggor i trädgården, kan det vara nödvändigt? Självklart. I många, många år har jag fascinerats av fiskarnas vakare. Jag tycker om de där sneda pinnarna med svarta och röda flaggor på. För en oinvigd blir det hemliga spännande. Det är samma sak med skyltar och signalställ. Eller cirkusens färgglada flaggor. Ja, t o m de där galonvimplarna i brandgult och petrol som fanns vid GULF-macken hemma i barndomsbyn, var ju oerhört attraktiva.

Av fodertyg och långa bambukäppar, skapades förra året färgglada flaggor inspirerade av barnvuxenlängtandets vakare. Dessa placerades sedan runt om på tomten. Ett par sattes vid granväggen och de flaggorna lyser fortfarande i blått och gult. Några stacks ner mellan björkarna vid byvägen och dessa tyglappar har oxå klarat sig bra. De som hamnade ute på ängen, trädgårdens mest utsatta plats vad gäller såväl sol som blåst, är däremot i verkligt bedrövligt skick nu. Så vill vi inte ha det.

Superful och ändå näst snyggast av ängsflaggorna. Upp till kamp mot blekta fanor! 
 I den numera ständigt pågående och ibland plågsamt nitiska uppröjningen, har jag tur och hittar överblivet tyg från förra årets inköpsresa. Hurra! Efter några snabba zickzacksömmar (finliret skippas när det handlar om något så förgängligt som snabbpynt för trädgården) är de nya flaggorna färdiga.

Två av ängens nya oblekta volanger. 



onsdag 29 april 2015

Livat i holken

Med kräx in da houze, är det inte så muntert. Snartåttaåringen har drabbats av en gediget utbildad ninjabacill och ligger slak som en blöt lovikkavante i soffan och petar i sig rivet äpple. Med VAB följer att vardagen inte gör så många knop. Att jag är hemma från jobb innebär ju inte att jag kan hemmafixa i värsta Timell-anda. Istället handlar det om att vända kudden, klappa varma pannan, truga med lite god saft. Frukosten tar lika lång tid som tvättprogrammet med sängkläder och det är högst osäkert om pyjamasbrallorna hinner bytas mot jeans innan det är läggdax. T o m hundarna såsar omkring som trötta tehuvor.

Ute i favoritmakens födelsedagsholk är det däremot desto mer livat. Staren har inspekterat och godkänt, så nu är det ett väldigt flaxande där. Fler holkar är på gång. Sedan tidigare har vi holkar på logens gavelspets mot väster, och de har varit upptagna varje säsong sedan starten för sju år sedan av främst talgoxar. Förutom holkar för fåglar, har vi även fjärilsholk. Den är, precis som födelsedagsholken, en gåva från Tord som äger och driver TeGe-produkter. Kunglig hovleverantör, minsann! Självklart ska det vara snits på grejerna i trädgården!

Lite på sniskan, men det gör inget. Fåglar bygger rakt inuti. 



fredag 24 april 2015

Förälskelsefredag

Jag är kär för första gången, undra på att jag är glad!, soltrallade Sickan Carlsson någon gång på 40-talet. Så här 75 år senare, använder jag hennes sång ibland flera gånger om dagen. Det finns så mycket fint att bli förälskad i!

Just nu brinner mitt hjärtas låga mest innerligt för silverpäronet, Pyrus salicifolia, eller "Nordens oliv". En uteplats vid söderväggen har stått på dagordningen ett par år nu, men trots många och intensiva överläggningar har vi inte fått till något som verkligen, verkligen, verkligen känts rätt. Igår föll jag i armarna på 'Dronning Ingrid', en glansmiskantus, Miscanthus sinensis. Jag blev så tagen att jag inledde denna morgon med att snakke dansk och plötsligt var gräs - stora och höga och breda sådana - livsviktiga att få in i trädgården. I eftermiddags dök så den svenske kärleksguden Astrild upp igen och jag drabbades precis lika djupt i hjärteroten som tidigare.

Silverpäronet är ett relativt litet träd med smala, silvergrå blad. Det blir pyttepäron åt fåglarna och medelhavskänsla för människorna. Det går att beskära trädet för att forma det, men jag gillar det spretiga. Faktum är att jag gillar allting med silverpäronet. Jag är såld. Totalt. Två stycken vill jag ha. Eller kanske tre. Eller trettiofemtonstjärntals. Och så gräs och trä och ärtsingel och kanske en pergola och några lavendel och goda kryddörter.

Nu är vi på banan.
Och i aprilkvällen skuttar jag så pyjamasklädd ut i trädgården för att mäta och rita.



måndag 20 april 2015

And the winner is...





... en enkelblommande, namnlös med ljuslila förtjusligheter! Det finns knoppar även i en av 'Katy 13' och i 'Violino', mitt hittills första och enda exemplar av årets pelargon, men de ligger ganska långt efter. 'Violino's knoppar tycks förresten ha torkat, så där får jag kanske vänta ytterligare en tid innan det händer något kul.

Samtliga sticklingar växer så det knakar. Jag har fortfarande gott om lerkrukor i lämplig storlek, men börjar få ont om fönster och är helt utfattig på fat. De runda zinkfaten som jag är så glad i, är slut i butiken. Kanske får jag blanda med udda kaffefat framöver. Det kan ju bli fint, det med.


söndag 19 april 2015

Trädgårdsjunta

Den pinfärska trädgårdsjuntan hade premiärmöte idag. Det var på annan ort, så jag fick en bra anledning att lämna tomten. Det bjöds bl a på trädgårdsrunda i kollegans trädgård, och förutom inspiration och klokskaper fick jag med mig en kasse jordärtskockor hem. Pigga var de, skockorna. Det måste ha funnits tusentals där! Jag lovar, de bara vällde fram! Fina rötter och ljusgröna skott. Fint som snus!

Nå. Jo, jag vet, vi skulle ju inte odla något i år. Vi skulle ju satsa på frukt och bär och kryddörter och lägga resten av trädgårdstiden på att fixa struktur och ordning. Men nu har favoritmaken kommit på att han visst vill odla - och får han, så får jag. Så det så. Jordärtskockor, alltså. Jag gillar dem. De växer hejvilt och smakar gott. Och så kan man använda dem i nästan all sorts matlagning. Stjälkarna fungerar utmärkt att bygga en koja av. Dessutom tillhör de solrossläktet, Helianthus, och bara det är ju förtjusande så det räcker.

Tillbaka i Hemmaljunga åkte gåbortskostymen av omedelbums (söndagen är den trevligaste dagen när det gäller att dra på sig arbetskläderna, för de är nytvättade då). Sedan hjälptes favoritmaken och jag åt med att slänga ut en del skräpvirke från logvinden.



Det blev snabbt en hög stor som ett majbål väl lämpat för en ordinär villaträdgård. Skönt att bli av med skräpet. Vi tänker dock inte elda upp det på gården, utan det får åka till återvinningscentralen istället.

Bland det användbara hittade jag felsågade brädor. De är nog tänkta till fasad från början, men har blivit hyvlade på fel sida. Inget som duger att använda till logens exteriör, alltså, men väl till mindre projekt. Jag ska använda några av dem till staketet som är byggaktuellt just nu, och började med att klyva dem på byggsågen.


Och medan jag fiffade med brädorna, stekte favoritmaken färsk gös som smakade himmelskt gott. Jag har fått utmärkelsen "Bästa köksassistenten", men jag är övertygad om att det enbart beror på att jag håller mig undan.


lördag 18 april 2015

Frukt var det här!

Det första man bör göra när man blir brukare av en plätt jord, är att plantera fruktträd. De tar ju lite längre tid på sig än rädisor och sånt. I Hemmaljunga fanns tidigare ståtliga äppelträd, men dessa föll offer för attacktränade getter. Nyplanterade träd blev sedan uppätna av rådjur. Ett (1) ryskt vinäpple har stått pall, men så går det ju inte att ha det hur länge som helst. Fruktträd vill leva i flock. Idag fick ryssen så äntligen sällskap av unga förmågor. De båda gamla plommonen som står och surar en bit bort, är ju inte mycket till umgänge och bigarråträdet orkar på sin höjd värka fram ett par blad om året. Blommor och bär ser vi inget av.

Men nu är det ny sav i fruktträdgården!


Närmast i bild syns 'Komet' och därefter följer 'Rött kaneläpple', 'Filippa', 'Ingrid Marie' samt Allmän gulröd bigarrå. Längre ut på ängen står två klarbär som familjens morfar brottat upp ur sitt trädgårdsland.

Äpplena var enklast att välja. 'Filippa' är min favorit, favoritmaken stordiggar 'Ingrid Marie' och ingen av oss kunde motstå ett kaneläpple. Det måste ju bara vara gott! Vad kan gå fel med äpple och kanel, lixom? B9, dvs svagväxande grundstam, allihop. Plommon finns här ju redan två etablerade, men vi vet inte vilken sort. En kvalificerad gissning är att trädet närmast huset är ett 'Victoria'. Det andra trädet ger ingen frukt alls, så där är vi lost. Det nyaste plommonet är alltså ett 'Komet'. Det valde vi för att det har så balla grenar. 'Allmän gulröd bigarrå' fanns i mina morföräldrars trädgård. Träden var E-N-O-R-M-A och som helt späd planta låg jag ofta på en grov gren och myste i lövskuggan. Vårt träd växer emellertid på svagväxande GiSeLa-stam, så det kommer aldrig att bli elefantlarge.

Vi vill gärna ha fler fruktträd, så framöver blir det studier för att finna ytterligare sorter som kan trivas här och pollinera varandra. 


I höstas planterade vi hämtad lagerhägg, Prunus laurocerasus. Buskarna har klarat vintern bra, men jag har slarvat med vattningen och det har därför blivit en del torkskador. För att blidka såväl lagerhäggen som trädgårdsgudarna, pysslades häcken om lite extra idag. Lördagsgodis i form av kobajs tackar man ju inte nej till! Inte om man är en lagerhägg i alla fall.



söndag 12 april 2015

Vi bygger ett staket

Säsongen är igång och på lönejobbet är det full rulle. Dygnet har fortfarande bara 24 timmar och hemmaprojekten tycks ha sjangserat (hej, svensk språkutveckling!) till måttligt underhållande tvätt- och matlådefixande. Men visst finns det ljusglimtar även utanför jobbtid!

När Hemmaljunga var en åker med ett torp mitt på, var det inte så noga med staket och häckar och buskage. Man satte sin potatis och hade inget att dölja. Tvärtom var det kanske en fördel att Nils på Backen såg de präktiga, välkupade potatisstånden och i hemlighetens avundsjuka tyckte att hemmaljungatorparen var ett praktarsle. Men nu är det moderna tider, och när hemmaljungaborna ränner omkring mitt bland klorofyll och spenat i sommarsolens sken, vill ingen av oss få sitt arsle bedömt. Hur praktfullt det nu än må vara.

Att gräva hål är en syssla som inte kräver mer än en plätt jord, en spade samt lite kräm i musklerna. För precis en vecka sedan var det perfekt uteväder. Jag och femåringen passade på att starta det nya trädgårdshittepået. 


En plint och dess nyssens grävda hål.
 
Femåringen forslade bort jord, grus och sten.


Leverans av singel.


Finemangservice!

Idag fortsatte staketbygget, nu med nobelt proffs på arbetsplatsen. Jag som inte kan göra raka linjer ens med linjal, uppskattar verkligen att få hjälp med de där träliga rakmåstena. Räta vinklar och sånt är inte min OS-gren. 

Skruveliskruv!

4"4 och faluröd slamfärg, det är den bästa kombon! För en äkta frankofil, är det väl dessutom kul att ratta in några franska skruvar. Jag målade nogsamt ändträ och den nedersta delen på stolparna, men eftersom penseln var "hård nog att slå ihjäl döda höns med" (att jag skulle orka/minnas att tvätta penslar med någon sorts reda, är verkligen en högoddsare), beslutade jag snabbt att vänta med resterande strykningar. Försök själva att måla med en bräda, så förstår ni. 

Hemlighetsmakeri.

Två höga och två låga stolpar på plats. Det är fortfarande inte mycket till insynsskydd, men det blir snart bättre. Vid de höga stolparna ska två 'Valdemar' bo på något slags klätterställning. I vinkel blir det staket. Bakom och bredvid finns det syrener och rönnspirea. Här, mot den stekheta södersidan, ska jag och mitt akterkastell leva obedömda i sommar.