måndag 25 april 2016

Lagarbete i nöd och lust


... så mamma ringde doktorn och doktorn svara': Inga små apor i sängen får vara! 

Min danska läkare tittar i min hals och säger ungefär det motsatta. Så den här lilla apan åker hem och deppar i ett hörn över att vaere syg. Du kanske inte visste det, men det är o-e-r-h-ö-r-t komplicerat att engagera sig fysiskt i egen och annans trädgård om man inte kan vara där rent kroppsligt.

Nöden är emellertid uppfinningarnas moder! Efter två dagars påtvingad vila med tablettintag, honungsvatten och en finsk bok om bär som enda möjliga tröst, finns det bara en rimlig åtgärd för att bevara det sista grynet mental hälsa: att faktiskt gå ut och gräva. Eller snarare, se någon annan gräva. Jag är, hästkurer till trots och enligt egen mening, fortfarande orimligt syg. Det mest fysiska jag orkar med utan att känna mig som en otränad nittioåring, är att lyfta temuggen. Ska det verkligen behöva vara så när man äter penicillinpiller stora som taxar?! The catcher in the rye, eller för den som så önskar - räddaren i nöden - heter Favoritmaken, och han laddar således rullebören med jord, redskap och växter och ränner sedan spänstigt som en hind över skumpiga ängen. Jag kommer flåsande en bit efter med PLANEN i högsta hugg.

Sedan åkern blev äng, har ytan använts till de mest skilda verksamheter. Här har bl a varit ankfarm, skrotupplag och allmän hästhage. Och så har det varit bara en platt gräsyta med stjärntals maskrosor på. Nu finns det en mindre fruktträdgård planterad och självklart gott om plats för en massa bärbuskar. Jag tänker mig snygga rader av olika sorters bär, nogsamt och klokt planterade efter sluthöjd så att ingen skuggar/skuggas mer än nödvändigt. Havtorn, blåbärstry, bärhäggmispel, aronia, rosenkvitten, hallon,... Sötrönn vill jag testa. Blåbär och lingon vore fint att ha. Och åt favoritmaken skulle jag vilja ha en liten hjortronmyr.

Vi har diskuterat Planen tidigare. Vi har kommit överens. Vi har inte tagit i hand och tummat och i vårt eget blod skrivit under ett bindande fördrag, men vi har fattat ett beslut. Ändå är det inte förvånande att vi precis vid tidpunkten för första spadtaget helt enkelt ombestämmer. Här gör vi raderna, säger jag och visar vid tomtgränsen mot norr, för det var ju vad vi var överens om. Mjää, tycker favoritmaken och pekar åt öster. Långs raden med klarbärsträd gör vi raderna, tycker jag då, för här ska minsann ingen komma och säga att jag inte är flexibel. Favoritmaken är ändå inte nöjd. Han kisar och måttar och stegar fram och tillbaka. Plötsligt far han och rullebören iväg åt helt fel håll. Snabbt går det oxå. Jag fattar ingenting och står först kvar och sparkar lite håglöst i en grästorva.

Hans idé visar sig emellertid vara riktigt bra. Varför ta upp yta med bärbuskar i flera rader när vi i stort sett kan göra en enda lång intill tomtgränsen? Vi börjar vid hagtornshörnet på ängen. Vi gör inget mer med hagtornen än att fastna i dem, men de blommar fint och fåglarna verkar gilla dem, så de får vara kvar. Mångfald och sånt bra, ni vet. Nå. Planteringsstart. Blåbärstry. Mitt bästa bär, tror jag. Jag har ätit mig genom allt "bärigt" på jobb, och favoriten är absolut de här långsmala blåbären. Eftersom korspollinering är viktigt för att få en bra skörd ska man plantera olika sorter, men de måste komma från samma region eftersom de annars blommar vid olika tidpunkt (och då blir det ju inte mycket till korspollinering). Lonicera caerulea var. kamtschatica 'Balalaika' är först ut hos oss. Den är ensam, men får sällskap av tre 'Kalinka'. Detta är ryska sorter. Jag ska prova andra sorter med, det finns t ex kanadensiska namnsorter som jag är nyfiken på.



'Kalinka' blommar redan. Här gäller det alltså att pollinatörer hittar vår trädgård för att vi inte ska bli utan bär. Just nu, med endast några få plusgrader och dessutom överraskande snöfall, är det för kallt för bina. Att peppa humlor att bo här, är alltså av största vikt. Men självklart ska en bigård upprättas här så snart vi bara har möjlighet. 

Bärtry mot fingrannen, alltså. Havtornen, en mix av kända och okända namnsorter, placeras åt andra hållet räknat från hagtornshörnet. Nu ska vi fortsätta fylla på med mer gotte. När allt har etablerat sig kommer det säkert att se otroligt fint ut med blommor och bär under säsongen. En del bär, aronian t ex, har dessutom väldigt fina höstfärger. Ett andra plus med den här manövern, är att vi behåller en stor orörd yta som vi kan använda på ett bättre sätt. Kanske för att odla rotpersilja nog för att försörja hela byn?

7 kommentarer:

  1. Hur går det med blåbärstry i zon 4-5?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med de ryska sorterna går det utmärkt. De går till zon 7 och har i testodlingar visat sig klara -40 hur lätt som helst. Det man kan tänka på när det gäller just de ryska sorterna, är att de möjligen passar bäst där vintern är kall. I södra Sverige kan en mild vinter göra att de vaknar och börjar blomma innan risken för "vinteråterfall" är över. Blommorna tål visserligen temperaturer ner till ca -8, men pollinatörer är det ju lite dåligt ställt med vid kallt väder.
      De kanadensiska sorterna verkar bättre för platser med mildvintrar och/eller vintrar som s a s kommer och går. Ex. polska och slovakiska sorter har jag ännu inte så bra koll på, men jag tror att de är ungefär som de ryska.

      Radera
  2. Kul med en favoritmake som tänker utanför boxen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den förmågan är en förutsättning här, skulle jag vilja påstå.

      Radera
  3. Tack för härlig skrivning!

    SvaraRadera
  4. Tack för härlig skrivning!

    SvaraRadera