Solsken och ledig lördag igen. Då är det trädgården som är bästa destinationen. Jag klipper avenbokshäcken för första gången. Kanske var det så att jag skulle ha gjort det när jag planterade häcken i höstas, jag minns inte så noga. Nå, det kanske är fel och det kanske inte blev så bra, men det blev gjort. Ibland får man vara nöjd med det. Jag tittar till de nyplanterade bärbuskarna och kan nöjt konstatera att bl a vinbären 'Röda holländska' ser otroligt fina ut. Ett brätte vita penséer planterar jag i de båda zinklådorna på räcket vid källartrappan. Det lyser så trevligt av det vita mot den faluröda fasaden. I år ska jag nog testa att under sensommaren klippa ner penséerna och se om de tar ny fart. Det ska tydligen funka, men jag har aldrig provat. Och så bestämmer jag att lådorna på väggen precis vid ytterdörren ska få flytta till husets södersida istället. Jag glömmer så ofta att vattna blommorna och de får inget regnvatten eftersom takutsprånget är "i vägen". Kanske kan de väggmonterade blomlådorna istället husa sol- och värmeälskande kryddörter vid uteplatsen? Ja, det blir lite plockande här och var. Avkopplande och mysigt!
En del uppdrag, som att lite lagom lediglördagslött vårfixa i trädgården, är väntade och även efterlängtade. Andra uppgifter ramlar på en utan så väldigt mycket till förvarning.
Att fårhunden är utrustad med såväl raketmotor som svår aversion mot allt som kommer alltför nära vårt territorium, har väl alla i byn lärt sig vid det här laget. Ändå är nog behovet av byxbyte överhängande när luspudeln ligger som en röd rem över gården och inte stannar förrän tvärt ute vid byvägen. Vi ber om ursäkt till den cyklist som eventuellt blev lite nervös av utskällningen. Händelsen akutaktualiserade behovet av grind över vår infartsväg. Jag ska villigt erkänna att jag reagerar på folk ungefär på samma sätt som hunden gör. Mitt hem är min borg och här finns det inga svängdörrar som står och fladdrar. Egenvald ensamhet är trivsam och får jag bara min livsnödvändiga dos av familjen, så räcker det fint att allt övrigt socialt liv sker via vykort eller röksignaler. Gränsmarkeringar är en av mina allra mesta käpphästar. Fastigheter utan staket eller häckar runt tomten gör mig bara nervös. Jag föreslår att vi ska ha en vallgrav och vindbrygga, gärna utkikstorn och kokhet olja med, men favoritmaken är inte alls med på det tåget. Han står kvar på perrongen med den där mycket bestämda uppsynen som han bara har när han är just mycket bestämd. Och så säger han nej med den där mycket bestämda tonen som han bara har när han är just mycket bestämd. Jahupp. Jag inser att det inte är lönt att säga att vallgraven självklart kan vara helt tom på krokodiler så att fårhunden kan använda den som simbassäng istället för att gå in till grannen och ligga i fågelbadet där. Jag lägger ner hela medeltidstemat på direkten. Alla invändningar är att betrakta som reflexsparkar i det här läget.
Vanlig grind, alltså. Utan krokodiler. Det som vi tar tag i först är emellertid staketet ut mot byvägen. Vi har grubblat så mycket och så länge att det är en ren befrielse att från logvinden hämta ner några spontade brädor. Äntligen igång! Jag sågar av fjädern, men lämnar noten. Anledningen till att bara såga ena sidan är helt och hållet en arbetsbesparingsgrej. Brädorna skruvar vi i vanliga stängselstolpar. Tre horisontella brädor per sektion blir det. Nu syns inhägnaden/tomtgränsen bättre än tidigare - fårnätet har varit väldigt osynligt - och alltihop är lite mer rejält. Fast vi är ju inte klara än på ett tag. Det är trots allt 120 meter att fixa.
Medan vi är upptagna med vårt, arbetar gårdshunden på egen tass. Floxrabatten är hem för en mus. En mus som gårdshunden har bestämt sig för att avhysa. Tyvärr är det på bekostnad av både floxen och rosen 'Awakening'. Allt står på trekvart och några av stenarna jag har lagt som en mur, har t o m ramlat ner. När den första och största tröttheten har lagt sig, tänker jag att jag lika gärna kan göra om rabatten. Kanske ska det inte ens vara en rabatt där. Stenarna, som är av modell ta-en-åt-gången-på-säckakärran, passar minst lika bra som kant i Skulpturparken. Där har jag lagt mycket mindre stenar, men dem kan jag flytta på. Rabattjorden kan komma till användning i Ribes-odlingen, för där är ett område med nästan enbart grus och sten. Inte mycket fluff för bärbuskar, inte. Floxen kan jag sätta i rabatten med insektsväxter och rosen kan få campera ihop med 'Valdemar' x2.
Ledig söndag? Ja. Och nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar