Man bör ej äta krita allt uppå denna jord, men städse sig beflita att hålla sina ord.
Så sa han en gång, herr H J Seseman. Det var samme en som rimmade om månadernas dagar. Och där strax efter att december räjsat rakt in i kaklet, så blev det verkligen ett purfärskt år. Jag är inte mycket för nyårslöften. Att lova saker och samtidigt vara en karaktärslös stackare... Nä, det är helt enkelt ingen bra kombination. Där står man i decembernatten och lovar inför universum att man den kommande säsongen minsann enbart ska ägna sin trädgårdstid åt rosor. Tre månader senare spricker alltihop när man faller pladask för tre brätten penséer och därefter går det snabbt utför. Har man börjat med penséerna i mars, så är man snart inne på tyngre grejer. Brokbladiga gräs t ex. Buskar med udda bladformer. Träd med fåniga knoppar. Perenner med blommor som inte syns. Något från växtriket som har ett intressant namn. Vad som helst från växtriket som råkar befinna sig på samma plats som en själv.
Något slags löfte eller mål får jag kanske ändå försöka värka ur mig. Jag kan ju ha ett spår i trädgårdslivet att hålla mig till så här i början av året, menar jag. Att jag inte ska dra igång några direkta odlingar i år, kan jag slå fast. Inga odlingar utom möjligen en fin bondböna och kanske en blå potatis och lite gul lök och randiga betor och någon krullig grönkål. Och jag ska inte tappa huvudet och gå igång på buskar som jag inte har någon bestämd plats för. Om det inte är en brokbladig kornell, förstås. Eller en annan rolig kornell. Eller en kornell. När det gäller fruktträd ska jag enbart nyköpa sådana sorter som passar ihop pollineringsmässigt med de träd jag redan har. Om jag inte hittar någon väldigt intressant sort, så klart, för då får jag ju nyköpa pollineringskompisar. Och bärbuskar ska jag absolut vara restriktiv med. Men rosa vinbär kan jag ju inte motstå och om jag hittar kanadensiska blåbärstry, så behöver jag två stycken. Eller fyra. Rosor ska jag däremot inte ha en enda. Inte en enda. Men om jag kan lägga trädgårdsvantarna på sisådär lagom många som räcker till 40 meter häck, så slår jag till. Motvilligt, förstås, men ändå. Fast några rhododendron blir det i alla fall inte. Nä. Bara den där som luktar honung på bladen i så fall. Och då blir den en present till brorsan.
Något slags löfte eller mål får jag kanske ändå försöka värka ur mig. Jag kan ju ha ett spår i trädgårdslivet att hålla mig till så här i början av året, menar jag. Att jag inte ska dra igång några direkta odlingar i år, kan jag slå fast. Inga odlingar utom möjligen en fin bondböna och kanske en blå potatis och lite gul lök och randiga betor och någon krullig grönkål. Och jag ska inte tappa huvudet och gå igång på buskar som jag inte har någon bestämd plats för. Om det inte är en brokbladig kornell, förstås. Eller en annan rolig kornell. Eller en kornell. När det gäller fruktträd ska jag enbart nyköpa sådana sorter som passar ihop pollineringsmässigt med de träd jag redan har. Om jag inte hittar någon väldigt intressant sort, så klart, för då får jag ju nyköpa pollineringskompisar. Och bärbuskar ska jag absolut vara restriktiv med. Men rosa vinbär kan jag ju inte motstå och om jag hittar kanadensiska blåbärstry, så behöver jag två stycken. Eller fyra. Rosor ska jag däremot inte ha en enda. Inte en enda. Men om jag kan lägga trädgårdsvantarna på sisådär lagom många som räcker till 40 meter häck, så slår jag till. Motvilligt, förstås, men ändå. Fast några rhododendron blir det i alla fall inte. Nä. Bara den där som luktar honung på bladen i så fall. Och då blir den en present till brorsan.
Såja. Där har jag en tydlig struktur för hur jag ska anfalla årets säsong i trädgården. Förutom att inte handla hem en massa växter ska jag inte heller dra igång några mängder med byggprojekt i trädgården. Det är bara en torkställning till tvätten som jag måste fixa, för köpetvättvindan vek ju sig förra året. Och så får jag ge logen lite omvårdnad. Och så var det ju grindsolparna som ska fixas och 120 meter staket mot byvägen. Ungarna vill ha en trädkoja, och det kan jag ju inte neka dem, men inget lusthus, ingen friggebod, inget hönshus, inget växthus och inga pergolor. Om det inte är absolut nödvändigt, förstås. Sånt där vet man ju så lite om i förväg...
Åh, jag ser så fram emot en riktigt lugn och tillbakalutad trädgårdssäsong! I år ska jag minsann hinna både att ta fram solstolen och att köpa en ny hängmatta!
Åh, jag ser så fram emot en riktigt lugn och tillbakalutad trädgårdssäsong! I år ska jag minsann hinna både att ta fram solstolen och att köpa en ny hängmatta!
